Ledare. Veronica Palm.

2017-08-10 03:00
Bild: MAJA SUSLIN/TT

Barndomen går inte i repris – låt alla barn få rika somrar

Barnen blir dubbelt straffade av den ojämlikhet vuxenvärlden åsamkar. De bär både fattigdomen och skammen över fattigdomen.

Jag är inte en bättre mamma än att jag tycker att det är ganska skönt att sommarlovet snart är slut. Precis som de flesta av oss. Skönt att få rutiner, få barnen i säng och slippa laga mat flera gånger om dagen. Även barnen tycker att det är ganska skönt, även om de inte säger det till mig.

Men för många barn är den sista veckan på sommarlovet fylld av oro. De försöker formulera vad de kan säga till klasskompisarna och till fröken utan att ljuga, eller i alla fall inte ljuga för mycket.

Enligt Rädda Barnens senaste barnfattigdomsrapport lever en kvarts miljon barn i Sverige i ekonomisk utsatthet. Lite mer än vart tionde barn i Sverige lever i fattigdom enligt den vedertagna definitionen. Det är barn som varit hemma hela sommarlovet för att det helt enkelt inte finns pengar till något annat. Barn som säger att ”det är bara töntigt att vara på landet” fast det somrigaste sommarminne han har är från den sommaren när pappa fick låna en stuga av en jobbarkompis.

Barn som ofta fått sköta sig själva under dagarna för det är under semestertider som mamma kan få bra påhugg och vikariat. Barn som vet att om mamma inte tar varje chans till jobb så finns det ännu mindre pengar och chansen att få ett längre vikariat efter sommaren försvinner. Barn som vet att barnbidraget kommer den 20:e och veckan innan det är det ingen idé att påminna om att flingorna till filen är slut.

De allra flesta av denna kvarts miljon barn gör allt de kan för att dölja fattigdomen. När det ska göras en skolutflykt med ”frivillig” matsäck råkar de bli sjuka. Hostar och försäkrar mamma om att de klarar sig hemma själva en dag. De vet att hon måste jobba och de vet att det ändå inte finns pengar för att köpa matsäck eller till fickpengar som det står i brevet att barnen får ta med sig. Barnet bär vuxenvärldens misslyckande och skyddar mamman från skammen.

Det här är barn som kanske inte ljuger, men skarvar med sanningen. För skammen i fattigdom är så djupt rotad. Barn som säger att ”mamma städar så vi kan inte gå hem till oss” för att dölja att kylskåpet är helt tomt och att mamma och lillebror delar säng i vardagsrummet i den lilla lägenheten.

Barn som säger att de ”visst har en cykel, hos pappa” trots att han bor långt bort och lägger sina pengar på flaskor i stället för sitt barn. Barn som säger att ”det är bara töntigt att vara på landet” fast det somrigaste minnet är från gången när hon och mamma fick bo en vecka i en av mormors kompisars stuga.

Barnen blir dubbelt straffade av den ojämlikhet vuxenvärlden åsamkar. De bär både fattigdomen och skammen över fattigdomen. Men den egentliga skammen och fattigdomen är att vuxenvärlden inte förmår lyfta denna börda från barnen.

Det finns ingen quick fix, jag vet. Men med siktet inställt på att utrota barnfattigdomen är det faktiskt helt möjligt. Receptet är inte så komplicerat. Arbete åt alla, så att alla föräldrar har trygga jobb med bra villkor och en lön som går att leva på. En helt avgiftsfri skola som kompenserar för barns ojämlika förutsättningar. Ekonomisk omfördelning med progressiva skatter och ekonomiskt stöd, exempelvis barnbidrag, som omfördelar från de som inte har till de som har barn.

Ett enkelt recept. Jag skulle kunna nöja mig med att lite slagordsmässigt säga: Arbete och Välfärd som svar på barnfattigdomen. Men det är en klen tröst för det barn som just i dag börjat oroa sig för vad hon ska säga om sommarlovet när skolan börjar nästa vecka. Hennes barndom är i dag och situationen måste förbättras här och nu. Barndomen går inte i repris och att växa upp i ekonomisk utsatthet sätter spår.

Även en sådan inbiten tråksosse som jag måste lyfta blicken och inse att strukturella förbättringar faktiskt inte räcker. Konsten är att kombinera fokus på långsiktiga förbättringar som i grunden ökar jämlikheten, med fokuserade insatser för de som just i dag har det allra svårast. Detta utan att riskera stigmatisering eller välgörenhet.

Det görs mycket bra runt om i landet, men uppenbart behövs mer. Det kan handla om kollo till låg eller ingen kostnad. Gratisbussar till stranden. Sommarfritids med extra roliga aktiviteter för de barn som är kvar. Kulturfestival mitt i sommaren. Stöd till föreningar som ordnar gratis sommarlovsaktiviteter. Öppna slöjdsalar och hemkunskapssalar under sommaren.

För nog skulle det göra skillnad för hon som oroas över skolstarten om hon kunde säga att hon bakat bullar med mamma (i hemkunskapen) och åkt till stranden (med badbuss) på sommaren. Eller att hon varit på kollo en hel vecka och på Kolmården med fotbollsklubben.

Och visst skulle hon känna sig tryggare om hon visste att mamma hade ett fast jobb så de kunde planera nästa sommar tillsammans. Kombinationen av långsiktigt fokus och lösningar för dagens akuta problem är utmaningen, och det är möjligt. Att utrota barnfattigdomen är möjligt.