Krönika. Dag Ankersen.

2017-10-10 16:00

Myndighetsstofiler – se hit eller gå under!

När internetsäkerheten för Polismyndigheten ska ses över kan vi väl vara överens om att snacka med någon annan än Dan Eliasson?

Då var det dags igen och igen. I torsdags avslöjade ETC Göteborg hur kommunen installerat ett program med stora säkerhetsbrister till 20 000 av sina anställda. Dagen därpå avslöjade SR:s Ekot att rikspolischefen Dan Eliasson struntat i försvarets rekommenderade krypteringslösning för Polismyndighetens lönesystem, och i stället ­använt sig av ett privat företag. Därmed utsattes varenda svensk polis för risker.

Sedan tidigare har vi Transportstyrelsen, där inkompetensen orsakade en hel regeringskris och två ministeravgångar.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Det kommer naturligtvis bara bli fler ­skandaler av samma snitt, eftersom det sitter ett gäng myndighetsgubbar och gummor som tar dessa beslut – och de har med all önskvärd tydlighet bevisat att de inte vet vad de sysslar med.

”Tiderna förändras” är förmodligen ord som aldrig yttrats i en myndighetskorridor, för hur ska man annars förklara att så klumpiga misstag gjorts den senaste tiden? Hur är det ens möjligt idag att tänka ”vad då, kan vi inte bara låta någon i Tjeckien ta tag i det här?” när det ska hanteras säkerhetsklassade uppgifter, som i fallet vid Transportstyrelsen?

Samtidigt, i en annan del av Sverige, har vi några hundratusen ungdomar som inte bara är arbetslösa utan som sitter på en kompetens som det uppenbarligen råder ett skriande ­behov av. Nu för tiden får man ett Facebookkonto med modersmjölken och jag lovar att i stort sett varenda 20-åring kan mer om internetsäkerhet än Dan Eliasson och pamparna på Göteborgs kommun.

Jag kan bara utgå från mig själv. Jag är 30 år gammal och hörde till den första (och sista) generationen som fick lära sig om internet på skoltid och det råder inget tvivel om att jag är helt omsprungen av barn i nedre ­tonåren när det kommer till sådana här frågor.

Rikspolischefen Dan Eliasson är säkert bra på mycket annat. När faxen går sönder ringer vi honom, men när internetsäkerheten för Polismyndigheten ska ses över kan vi väl vara överens om att snacka med någon annan i fortsättningen?

Problemet är att det här är ett tecken i ­tiden. Sverige överfylls av specialkompetenser, men eftersom vi är så anala i vårt sätt att se på kunskap i det här landet (du ska antingen ha rätt diplom eller rätt efternamn) så spelar det ingen roll vad folk kan.

Jag ska inte ens gå in på åldersdiskrimineringen som pågår på den svenska arbetsmarknaden. Det är egentligen bara folk i ­30-årsåldern som ses som anställningsbara – alla som är över det är förbrukade och de som är under det är för korkade.

Det är på grund av detta vi med jämna ­mellanrum läser reportage om taxichaufförer med doktorsavhandlingar i handskfacket eller invandrade läkare som får jobba som undersköterskor.

Nu när världen går framåt i ­snabbare takt än ­någonsin tidigare får de här små ­bristerna i vårt samhälle allt större konsekvenser. Vi har helt enkelt inte längre råd att blunda för det faktum att vi har väldigt många människor på väldigt fel platser i besluts­kedjorna.

Kanske borde vi ta efter idrottens värld? Inom fotbollen finns det väl utvecklade talangfabriker, akademier och scoutningssystem för att fånga upp människor i ett tidigt stadium för att sedan förädla kompetensen.

Tänk er om man skulle ha en scouting­verksamhet på internet där man försökte fånga upp människor med olika kunskaper. Dessa människor lever ju i regel inte i det dolda, de har redan flyttat ut i stort sett hela sitt liv på nätet och det gäller inte bara it-­säkerhetsexperter. Kika in i valfritt bil-, ekonomi- eller system­utvecklingsforum så hittar man tusentals personer som sitter på kunskaper över sin utbildning.

Så alla myndighets­stofiler där ute, hör upp! Ni har gång på gång visat att ni inte klarar av flera av de nya utmaningar som ni står inför.

Ni måste ändra er, ni måste börja ta in människor som kan saker mer än på ­papper och ni måste våga släppa taget om en del av verksamheten som obönhörligen glider er ur händerna.

Det är antingen det, eller ett nytt avslöjande om hur ni har klantat till det igen.

Plus & minus

Plus: Bostadsmarknaden.­ Äntligen börjar ­galenskapen avta! I Oslo har priserna gått ned nio procent på fem månader och i Sverige är det större utbud än någonsin på Hemnet. Ser vi äntligen ett slut på bankernas favorit-chicken race?

Minus: Gustav Fridolin. Jag fattar inte vad som har hänt, men han verkar helt ur gängorna sedan hela den där MP-krisen förra året. Kan någon på rak arm säga vad vår skolminister har gjort och sagt sedan dess?